Jag skrattar åt mig själv.

De där som alla letar efter, en del hela sitt liv, andra finner de direkt. De där som alla behöver, de där JÄVLA ordet på K, som är de svåraste men samtidigt de finaste som finns.. De SKA ju bara vara så.

Jaha? Och vart tog den här dagen vägen? Vaknade iaf lycklig över att du va jämte mig. Ekenäs, bråk, sagt upp min lägenhet :( skratt med Vic, som som vanligt räddar mig när jag faller! God mat, och en bunt med sms, som får mitt humör, samvete, och hjärta att må värre..

Ska bege mig till mitt "hem". Känns tungt allting. (Hoppas du förstår det.) Förstår fortfarande inte.. Kanske inte är meningen heller.. Förstår inte dig, men mest av allt förstår jag inte mig själv.. Vet inte vad för person jag har blivit, som ljuger för dom jag älskar, och trasslar in mig. Behöver nog egentligen försvinna härifrån.. Kanske i höst, när jag inte är bunden till nått jobb. Lilla lilla jag, undrar hur det kunde bli såhär..



Kommentarer
Postat av: Anna

Vi löser det här gumman! Puss*

2009-06-22 @ 22:10:28
URL: http://escapethepain.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0